Jag vet att jag retar upp en del i min omgivning med min envishet att kolla vad mat jag äter innehåller, undviker gluten, vitt socker, för många tillsatser i mat, snabbmat, läsk, godis osv. De undrar hur jag orkar hålla på, att jag överdriver, det har stigit mig åt huvudet osv. Men tänk efter själv. Antalet människor som lider och dör av cancer har stigit lavinartat och många får börja äta medicin redan innan de fyllt 50 mot diverse krämpor som lätt kunde undvikas med motion och bra kost. Det är inte meningen att vi ska proppa oss fulla med tillsatser som egentligen inte ska finnas i maten, och kroppen är gjord för att röra sig men många prioriterar inte motion och tänker inte framåt på den dagen då åldern närmar sig 70 och man plötsligt inte klarar av en trappa lika enkelt, och blodtrycket har skjutit i höjden och muskler och leder gör ont. 

 

Varför är det så svårt att börja om på nått och bara ge kroppen det den faktiskt behöver så den kan läka sig själv och få vila från kemikalier och mat som belastar den? Jo, för människan är ett vanedjur där det krävs otroligt mycket motivation och energi för att avsluta ett beteende, även om det är skadligt, och börja med ett nytt som är bättre för oss. Det krävs kunskap och tid och ofta är det svårt att få stöd i en omgivning som inte väljer att gå samma väg. Mod och envishet är två ledord och kan jag hoppas att jag kan motivera dig som läser att våga ta klivet och göra förändringar.